Välja rätt eller fel
Ser alla glada, lyckliga, sprudlande, sprattlande studenter överallt. Med framtiden framför sig. Val som ska göras, beslut som skall fattas. Vuxenlivet står på tröskeln och samtidigt är de kanske kvar i det trygga, välkända och alldeles vanliga livet. Idag finns oändliga valmöjligheter. Studera hela livet, bo i ett annat land eller stad, ha flera jobb, vara arbetssökande, sabbatsår, resa land och rike runt.
Var det lättare förut? Eller gör möjligheterna det svårare att göra val? Tänker tillbaka på 80-talet när jag skulle göra mitt val. Ja, mitt enda val! Det var vilken linje på gymnasiet jag skulle välja. Bara det var svårt. Vad visste jag som femtonåring om livet? Och vad visste jag om vad jag ville arbeta med resten av livet? Stora avgörande beslut skulle tas. Ett möte bokades med mig och Syo – konsulenten på skolan. Bara det S-Y-O-K-O-N-S-U-L-E-N-T-E-N! Vad är det? Ett vaccin? Hur kan någon överhuvudtaget komma på något sådant? ”När jag blir stor ska jag bli en Syo konsulent”
Väl där ögnar hon igenom mina betyg. Hon liksom hänger med huvet och hakan nedåt och kisar upp på mig ibland ovanför de enorma glasögonbågarna. De måste vara tunga de där glasögonen tänker jag. Hör hur hon frågar vilken linje jag ska välja. ”Ingen aning” viskar jag lite försynt. Konsulenten suckar, ger mig ett frågeformulär att fylla i. Medan jag fyller i formuläret mumlar jag något om att dekoratörlinjen låter spännande. Syokonsulenten liksom ler snett och fnyser. Ögnar därefter igenom mina svar som mest handlade om fritidsintressen. Sedan får jag en broschyr i handen med orden ”Du bör välja barn och ungdomsprogrammet”. Det hela tog kanske femton minuter! På femton minuter gjorde jag mitt livs yrkesval! Eller? På femton minuter gjorde syokonsulenten mitt yrkesval!
Vilken fantastisk människa, hon kanske hade en spå kula undangömd. Jag trivs och passar utmärkt i mitt arbete med barn. Eller så var hon bara effektiv. Många av tjejerna valde samma linje och stora delar av killarna i skolan valde fordonslinjen. Var inte genusdiskussionen aktuell på 80-talet? Jämställdhet kanske inte var uppfunnen på vår skola då. Tänker ibland på denna syokonsulent med förvirrad tacksamhet. Ibland blir det misslyckade lyckat. Vems förtjänst det är borde då vara oväsentlig? Men att vara oengagerad och likgiltig när man arbetar med barn och ungdomar idag ska inte accepteras. Vi lever trots allt i valmöjligheternas 2000-tal.
ÄPPEL PÄPPEL PIRUM PARUM
