SMÅ STUNDER <3
Den första kommer att drabba mig flera gånger. Första julen, första nyåret, första våren. Den första utan pappa. Han som funnits där hela mitt liv. Det är märkligt, overkligt och svårt. Den första av många ”Farsdag” kom och jag var vid graven och la ner blommor där. Men jag känner mig kluven till denna plats. Kyrkogården. Måste jag vara just här dagar som denna? Det var inte där han levde. Det är inte där jag minns hans glada dagar. Det är inte en plats vi har några gemensamma minnen från. Platsen blir sorgsen. Pappa var inte sorgsen. Tvärtom, en filur med glimten i ögat. Jag kan välja att minnas pappa på andra platser i minnet också. Där finns många roliga, dråpliga, fina och alldeles vardagliga minnen som hör livet till. Det skulle glädja honom också tror jag.
Måste ta vara på vardagen, familjen, nära och kära. På riktigt! På allvar! Spara, lagra, hamstra minnen och upplevelser från livet. Och inte glömma bort att leva förstås. I nuet. Inte vänta på något annat som semestern, helgen, renoveringen, lönen, bättre tider, jultomten. Sluta vänta, det finns liksom inte tid nog för det. Och framför allt om det väntade är över då börjar väntandet på något annat. Det verkar som onödigt slöseri med tid och liv.
Hämtar sonen från fritids. Tar verkligen vara på de här små stunderna innan dator, tv och annat konkurrerar med mig om sonens uppmärksamhet och tid. Promenerar sakta hemåt och pratar om allt möjligt och omöjligt. Den nya julkalendern som snart börjar på tv. Om hans idé om speciella diarrémattor till hunden där hemma när han blir risig i magen. Om hans kompis som säger att kossor inte har snippor. Jag berättar lite om vad som sitter var på en ko och att även kossan behöver kissa ibland. Varpå sonen konstaterar en olikhet han precis kom på ”Ja, kossans tuttar hänger där nakna under magen och du gömmer dina i en BH”
In Real Life :) Love it
