Fri att göra mina val
Att tycka till och tänka om olika saker, är lätt. Att säga vad man tycker i tid och otid verkar också vara lätt. Ord kan vara sårande, kränkande och nedlåtande. De finns dom som tycker att de har rätt att säga vad de vill, bara för att man känner varandra. När orden redan är sagda finns de där för evigt och kan aldrig bortförklaras eller tas bort. Önskar att vi kunde säga lite positivare saker till varandra. Som höjer inte sänker. Som stärker inte försvagar. Som gör en glad inte suger ur all energi. Det är svårt. Misstron växer. Många är vi på vår vakt. Är det ironi? Menar hon vad hon säger? Varför säger hon så?
Ibland är det även alldeles för lätt att ha förutfattade meningar. Tro att jag vet det jag egentligen inte vet! Pratade med en vän en dag, om allt möjligt, om alldeles vardagliga saker. Vi kom senare tala om våra ”unga-vuxna” barn. Vännen berättar hur hon lagar och förbereder mat åt sina döttrar, så de kan äta under tiden hon själv är på arbetet. Hon berättar hur hon samlar in och tvättar deras kläder. Det hade varit lätt att ställa frågan ”Varför gör du det?” Samtidigt som det hade varit lika lätt att tala om för henne vad som är rätt och fel. Men enligt vem kan jag undra? Enligt mig? Enligt normen? Enligt barnuppfostran? Enligt kultur? Inte enligt vännens tankar i alla fall! ”Unga-vuxna mår bra av att hjälpa till hemma! De måste lära sig att ta ansvar! Det är inte bra att skämma bort dem! De lär sig att utnyttja andra! De måste lära sig för framtiden!”
Vem är jag att döma någon annans val i livet, så länge denne väljer det av egen fri vilja. Tar sina egna beslut fattade utifrån sina egna erfarenheter. Finns det några rätt och fel överhuvudtaget? Vem bestämmer dem i sådana fall? Min vän berättar för mig att hon vill ge sina döttrar den barndom hon själv aldrig fick. Tids nog skaffar sig döttrarna egna familjer där de kommer att hinna med all hushållsarbete. Låt dem umgås med vänner, vara unga-vuxna med allt som hör till. Låt dem få göra sina egna val i livet och låt dem leva i ett tryggt hem med en mamma som ger dem sin kärlek och respekt. Själv fick hon ta hand om ett hushåll på arton personer. Främmande människor. Med en enorm saknad efter sin egen familj. Endast tretton år gammal. Tretton år och barndomen tog slut. Tretton år gammal och hon blev bortgift. Vännens mamma hade inget val. Min vän kan idag göra sina egna val. Och hon gör sina val oavsett vad jag tycker och tänker! Oavsett vad normen säger! Oavsett vad samhället tycker! Oavsett kultur!
Vi gör som Sveriges Kung. Vi vänder blad och går vidare. Går vidare i våra egna spår, tar med oss de spår som vi bär med oss. Och vandrar vidare i de nya spår vi vill följa. När vi ändå traskar på kan vi sprida lite positivitet och glädje omkring oss. Det är lyckligtvis alldeles gratis och tåls att slösas på <3
Livets lärorika och ödmjuka skola 
