sanew.blogg.se

Tankar, funderingar och händelser i min värld ;)

Vad är det jag säger?

Publicerad 2015-01-22 13:33:38 i Allmänt,

Ord är mäktiga. Ord kan förändra människor. Jag kan med mina ord skada, såra men jag kan också välja att göra det motsatta. När orden väl är sagda är de planterade där för alltid. Negativa ord kan påverka oss till att bli och formas till något vi inte är eller vill vara. Idag finns det benämningar som talar om saker om dig men som inte beskriver vem du är. Som kan skapa förutfattade meningar om oss utan att egentligen inte veta ett dyft om vilka unika personer vi är.

Sonen berättar om en situation i skolan då han säger "Det var en handikappad…". Vi pratar om detta och jag undrar om den "handikappade" inte har ett namn? Självklart! Då kommer vi överens om att använda hans namn istället, handikappet var liksom oväsentligt. Sonen håller med. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Tänker att de vuxna i barns närhet sätter upp normer i vardagen. Som att i skolan benämna kamraterna från särskolan för handikappade utan att reflektera över det. Grubblar över ord och benämningars betydelse och hur vi slänger oss med dem. Pojken må ha ett handikapp men han är ju inte handikappet. Vad nu ett handikapp kan vara? Eller "bokstavskombination"? Är man en besvärlig del av alfabetet då? Utvecklingsstörd? Fick själv smaka på ordet funktionshindrad i ett sammanhang häromdagen. Hindrad? Hur då? Och är det lika för alla? Funktionsnedsättning smakade bättre. Men gör det skillnad? Det vet inte jag. Kan vi tänka oss att tala om diagnoser och annat i de sammanhang där det krävs och är relevant? Och i andra kontexter kan man få vara ett barn med egen personlighet och få bli kallad vid sitt namn?

Det finns även vuxna som tar till det hemliga språket i samförstånd. Som om barn inte vet bättre? "Han är inte den skarpaste kniven i lådan" eller "Han har inte alla hästar hemma". Mycket märkligt behov måste jag säga! Finns dagar och tillfällen i livet då jag känt mig som den slöaste, hopplösaste, annorlunda kniven i besticklådan. Har vi inte alla haft våra hästar ute galopperande någon gång ibland?

                                              stilla undran av en normalstörd

Om

Min profilbild

sanew

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela