Gold digger
Jag vandrar på myren, myggorna surrar runt mitt huvud. Gummistövlarna lämnar ett slurpande ljud och avtryck där jag går. Vi är många som vandrar likt ett drev framåt...mina fastrar, farbröder, kusiner, syskon och mina föräldrar. Vi barn har fått muggar där vi samlar in det som kallas Norrlandsguld. Den äldre skaran bär på hinkar som vi fyller på när muggarna är fyllda. Det händer att det minskar i min mugg titt som tätt, men dessa hjortron är så makalöst goda. Jag skyller på att jag snubblar på de otaliga tuvorna och "tappar" mina hjortron...Jaaa..typ tappar..de liksom slinker ner i magen på mig, mums.
Vi håller avstånd till varandra för att inte missa några guldkorn, men vi är ändå så pass nära att vi kan prata och höra dem som går närmast.
"Du, sane" säger min farbror "Jag vet ett sätt som gör att fräknar försvinner" Va!? På riktigt..alltså, jag har ju ett gäng i fejset..Ta bort dem? Ja, men varför inte..på somrarna ser man ju knappast inte mig bakom alla fräknar. Tittar intresserat på farbror som nu pillimariskt börjar att berätta om tillvägagångssättet. "Ser du myrstacken där? Du stoppar in huvudet och låter pissmyrorna kissa på dina fräknar, sen ska du inte tvätta dig på ett dygn, sen är fräknarna puts väck" Tankar far igenom mitt huvud i en mindre evighet. Myror i ansiktet..men tänk om myrorna inte bara skulle kissa utan börja uträtta andra behov på mitt fräkniga ansikte också, det vore ju inte så värst trevligt! Rent av äckligt! Och bara sticka in huvet i stacken..NÄ, jag tror jag gillar mina fräknar ändå. Skrattet ekar på myren,alla har roligt åt farbrorns råa men hjärtliga finska "skämt" och vi vandrar vidare.
Vi stannar för lunch, gör upp en eld på rastplatsen där vi stannat. Kok kaffet puttrar i kannan ovanför elden. Doften är ljuvlig..rågbröd skivas, korv skärs upp.Det finns absolut inget godare i hela Rovaniemi...Finland...Sverige...Norden...VÄRLDEN än just detta kaffe med korvsmörgåsar. Alla dricker kaffe ung som gammal. Pappa och farbröderna och fastrarna börjar berätta historier om just denna plats där de hängde som unga. Helt makalöst spännande..och säkerligen inte helt trovärdiga historier när jag tänker efter. Mot kvällningen lastas hinkvis med guld in i bilarnas bagageutrymmen och färden går mot farmor och farfar, som väntar med en varm bastu till hela ligan. Suckar en trött och förnöjsam suck, somnar in en stund till bilens monotona ljud, drömmer om tusentals och åter tusentals myror som invaderar mitt ansikte i tron att jag är en allmän mänsklig toalett!
Funderar en stund på dagens barns upplevelser av naturen, lugnet, släkten, gemenskap och tillhörighet..tål att skänkas en tanke eller två..
Vad har jag gett för upplevelser till min 6åring? I ärlighetens namn är det väl mest het sandstrand och vajande palmer. Men då var väl då och nu är väl nu?
Lev väl, lev gott och njut allt kommer att finnas kvar
