I vått och torrt kära syster
Det finns egenskaper som gör människor fula i hjärtat, som egoism, elakhet och översitteri. Funderar på hur det kan vara möjligt att det finns de som njuter av att förminska andra. Hur mår man då? Alla har säkert egna upplevelser och vet hur det känns om man själv eller någon annan blir utsatt. Känslan, minnet, händelser ger oss ett val att handla utifrån dom erfarenheterna. Välja att ha ett vackert eller fult hjärta.
Minns när jag var åtta år...
Jag springer in för att hämta hopprepet, kompisarna väntar därute. På väg ut igen ser jag i ögonvrån min syster sovandes i vårt rum. Men stopp och belägg! Hon ligger i min säng, katastrof..hon har faktiskt inte frågat om lov. Springer förfärad och upprörd till mamma för att få stöd. Till min stora besvikelse uteblir det stödet. "Låt henne sova bara hon är trött, gå ut du dom väntar på dig" Låta henne vara? I MIN säng? Aldrig i livet..jag ställer mig brevid den sovande systern, tittar länge på henne..det liksom händer något i magen..liksom svider..det bubblar..blir lite argare varje sekund. Till slut är jag så ilsk så kinderna hettar. Orättvist är vad det är! Hon ska bort. Sängen är min. Bara min. Hennes står ju alldeles brevid. Plötsligt hörs ett illvrål utan dess like. Jag ser min syster sitta upp i sängen storgråtandes, tårarna är många och blöter ner hennes ansikte. Mamma rusar in, undrar vem som dött.
Jaa..jag kanske nöp henne litegrann..eller kanske ganska hårt..men hon låg ju faktiskt i min säng! Men nu när jag tänker efter och ser min ledsna syster så känns det inte längre så viktigt. Den där känslan i magen har flytt sin kos. Varför gjorde jag så där? Mamma lägger småilsket och irriterat mig i min säng...."Sådär, nu har du din säng så varsågod och stanna där"
Va?! Förnärmad och kränkt sätter jag i min tur igång att storböla. Jag gråter och hulkar, ja...visst var jag lite missunnsam mot min syster eller inte så lite...kanske lite mycket. Gråter och gråter, den varma kudden som min syster nyss legat på blir alldeles blöt. Efter en lång evighet typ hundra år senare kommer min faster in, sätter sig på sängkanten. Hon säger inget men klappar och smeker mig på huvudet. Åååh så skönt det är..hulkar..klämmer fram nån tår till...gäsp!
Då somnade där till slut en liten flicka som just övat sig lite på egoism och missunsamhet på sin syster.
Välj vackrare hjärtan och lär för livet
