Mitt eget val, min egen orsak
Det är en födelsedag..min 37:e födelsedag. Mina vänner och jag sitter runt bordet, jag öppnar deras present till mig. En gigantisk ryggsäck, precis som jag hade önskat mig inför resan till Indien. Det doftar gott från karotterna på bordet. Vi äter, skålar och njuter av varandra. Någon ser ett litet paket framför mig. Ska du inte öppna?...Snart säger jag och ler. jag har köpt ett paket till mig själv, slagit in den i fint papper med en glänsande rosett på.
Jag reser mig upp och går ut på balkongen, tänder en cigg...röd marlboro, den bästa. Drar djupa halsbloss och blåser sakta ut den gråa röken. Röker tills glöden nästan bränner på fingrarna. Fimpar i den konstant överfulla askoppen. Jag går in och alla samlas runt mig, sliter av det fina pappret och ner på bordet ramlar nikotintuggumi. Ja, nu är beslutet taget. Sista ciggen i livet är rökt. Mina vänner gapar som fågelholkar, de säger ingenting. Men jag kan nästan höra vad de tänker..Sane, stor rökaren...Sane, som aldrig är utan cigaretter..Sane som räknar avstånd i cigaretter "från tunnelbanan till konsum är det ca en halv cigg".
Frågorna haglar över mig "Är det för att det är dyrt?" Nej, det är inte för pengarna. Fast det borde kanske ha varit det då jag är ensamstående med barn, men jag har alltid till det vi behöver. "Är det för hälsans skull?" Nej, tyvärr inte det heller, har aldrig riktigt lyssnat på varningarna om kol, skrumpna lungor eller katastrofala flimmerhår. "För dina barn?" Nej, skäms att säga..men ju mer de tjatade om rökningen desto mer försvarade jag den.
Så här är det, anledningen till mitt beslut att sluta röka var att jag inte vill bli ful. Ren fåfänga alltså!
Jag blir gärna gammal och åldras. Ge mig skrattrynkor runt ögonen eller varsomhelst för den delen, jag är inte knusslig. Men jag vill inte ha en nikotingul överläpp med rynkor djupa och många som jag vet inte vad...
Nej ge mig ett vackert, naturligt åldrat ansikte. Jag fyller ändå 45 år idag!
Grattis till mig :)
