Hat och straff
Fredagkväll och middag, känner mig underlig. Det är inte som vanligt, tror att jag mår illa. Eller har jag ont i magen? Känns som huvudvärk också. Men förträng det nu, det är fredag och softartime framför teven. Snackset står orört, vet nu med säkerhet att jag mår illa. ”Vill du ha en öl?” frågar fästmannen. Ja, varför inte tänker jag. Ska jag kräkas så är väl Lapin Kulta så gott som något annat.
Ja och så blev det den natten, allt kom ut. Det jag ätit, druckit och även sådant som jag bara hade tittat på. Ynklig, eländig, ledsen ligger jag på soffan och tycker synd om mig själv. Hoppas på att timmarna ska flyga fram så att bedrövelsen tar slut någon gång. Mycket konstiga tankar och funderingar far igenom min urtorkade kropp och hjärna den natten. Tänker att ”Det här önskar jag inte ens min värsta fiende”. Minns inte om jag någonsin haft några fiender att skryta med. Nej, hur jag än letar i minnet så är fienderna lätträknade. Inga, noll, zero! Det skulle vara skönt att i tankarna skänka någon annan mitt eländiga tillstånd. Finns det ingen jag hatar då, som jag kan önska min kräksjuka till? Nej, hata är ett starkt ord. Trots att det används lite hur som helst numera kan jag tycka. Man kan hata i princip vad som helst, maten, kompisar, föräldrar, spindlar, nagellack, idrottslag och till och med måndagar! Mycket hat kan det bli. För att inte tala om alla som hatar vintern just nu. Fast när jag tänker efter kanske kylan kan vara godkänd att typ lite småhata en aning just nu. Synonymer till att hata är att avsky, starkt ogilla, tycka mycket illa om. Finns det möjligtvis någon i den kategorin som jag genom telepati kan skicka lite vometerande nätter till? Svårt! Hur jag än letar i minnet kommer jag inte på någon som är värd detta. Skönt, det betyder att alla är goa och trevliga medmänniskor kanske med några få skavanker och brister, men som det lätt går att ha överseende med.
Men vänta nu! Det finns en liten minimänniska i Nordkorea som börjar på K och slutar på im Jong-Uns som skulle behöva sig en skopa av min misär. Eller det kanske är det ett allt för milt straff när jag tänker efter. Finns det något hemskare? Det skulle väl vara att rengöra ugnen då! Undrar hur många ugnar jag har råd att skicka till Nordkorea? Eller ännu värre, GRILLGALLER! Tänk er hela Bödacampings grillgaller efter en säsong i de små händerna på lilla Kim! Han skulle definitivt vara upptagen ett bra tag med dessa och kanske komma på bättre tankar under tiden. Ja, så får det bli! Nu mår jag mycket bättre.
MÅ GOTT, HÅLL DIG FRISK OCH HATA LITE MINDRE
