Snigelfart
Dagen då jag ska resa med familjen på utlandssemester börjar med att sonens tand är lös! Vilket elände den lilla tanden kan orsaka. Det går nästan inte att göra någonting alls med en lös tand ska ni veta. Eller jo, ibland när den glöms bort en stund. Semester, sol, värme, mat, dryck, bad och avkoppling. Allt går liksom i slowmotion. Framför allt min tankeverksamhet. Ingen kan anklaga mig för att vara särskilt klyftig i denna värme.
Då händer det! Den lilla besvärliga tandrackaren lossnar. Lycka! Lycka för mig, lycka för sonen. Lycka för alla tror jag. Ja, lycka för hela Cypern skulle jag tro. Nästa morgon ligger där två guldtior istället för en miserabel envis tand. Glädjeskutt skuttas och sätter fart på tankeknölarna (men bara hos sonen, mina har gått på semester). ”Hur kunde tand fen hitta mig här på Cypern?” Ja, hur gick nu det till? Hur tar de sig fram egentligen? Ser en inre bild på en som far fram på en kvast. Nej, vänta nu det är nog Magica De Hex jag ser. Och hon är en häxa vad jag vet. Kvast går bort!
Det kom aldrig någon tand fe till mig när jag var liten. Det var bara min farbror Seppo som kom. Han lovade att jag skulle få följa med till glassfabriken där han jobbade för att ta med glass till alla barn på hela gården! Men bara om jag drog ut den nedrans tanden. Den finska Seppo pedagogiken fungerade. Jag valde min favoritglass. 88:an! Jag berättade detta för min son, han tittade på mig och sa ”Men tänk om inte alla barn tyckte om 88:an?”
Jaha, men hur var det nu med tandgummorna med fickorna fulla med guldpengar? Kom de med flygplan? Nej, då borde vi sett henne. Cykel? Nej, då ramlar nog alla tandmynt ur fickorna. Segway? Tja, varför inte? Ska precis lägga fram min teori om tand feer på segways till den nyfikna, frågvisa, otåliga sonen. Hinner bara nästan öppna munnen då följande helt relevanta fråga levereras blixtsnabbt ”Har ormar skelett?”
Ormar? Slingriga, mjuka. Skelett? Hårt, stabilt…Vänta nu måste jag fundera lite här….
SKYNDA LÅNGSAMT
