Vad är det som händer?
Tänk den där känslan när irritationen visar sitt fula tryne. När det liksom kryper, sticker och skaver i kroppen. Det fula vill ut. Men den nöjer sig inte med att bara komma ut eller bara pysa ut lite långsamt. Den vill klippa till någon stackare som finns i närheten. Platta till. Trycka ner. Tjuvnypas så där så det svider. En spark på smalbenet?
Men med hjälp av Fru Självbehärskning som sitter på axeln och pockar på uppmärksamhet kan det hända att det endast ploppar ut ett vagt irriterat mumlande ur mungipan. Eller ett och ett annat oanständigt fult ord. En galet ilsken blängande blick. Snäsning, fräsning eller ett dramatisk himlande med ögonen med tillhörande suck från de djupaste gömmorna.
Det finns så många värdsliga, onödiga moment och situationer som triggar igång denna obehagliga, enerverande irritation. När valet av kö blev den långsammaste, den som inte rör sig en endaste millimeter framåt. När den nästan hånleende tvättmaskinen vägrar att släppa ifrån sig det där lilla klicket som är signalen till att luckan kan öppnas. När fel låt vinner i melodifestivalen som man inte tittar på. När on/off knappen plötsligt uppenbarar sig efter evighets kämpande med den nyinköpta ”ofungerande” teknikprylen.
Och det ska vara lätt att leva? ;)
