Upptäckten
Plötsligt upptäcker jag att något är förändrat men vad är det? Det är något som liksom är annorlunda. Något märkligt! Efter en god stund inser jag vad det är. Det är Tv:n som har slocknat och det där speciella ljudet av ingenting, ingenting-tystnad har smugit sig in i rummen. Skönt. Avkopplande. Mediebrus-frånvaro-ljud. Vad ska jag göra nu då? Inte för att det är något som jag ville se på men ändå. Vad höll jag på med innan tystnaden infann sig? Nu börjar det där sköna och avkopplande att bli en smula oskönt, blir lite rastlöst. Var det ändå inte något program som jag väldigt gärna ville se på som snart skulle börja? Varför kommer jag inte ihåg vad det var? Är nog inte så bra på att ha det tyst. Inte van vid det. Hur gör man? Vad gör man? Och hur länge ska man göra det?
Sonen passerar förbi mig trallandes på en melodi. Den fastnar i mitt huvud. Melodin snurrar runt och runt i min hjärna. Plötsligt mumlar jag lite dovt på sången. Sen till min fasa sjunger jag plötsligt glatt, högt och förnöjt på trudelutten. Ett lugn infinner sig. Jag ler stort. Allt känns bra igen. Vem behöver en tv? Vem behöver onödigt tvbrusoljud? Inte jag i alla fall! Jag klarar mig alldeles utmärkt. Sonen tittar ut från sitt rum, ser frågande på mig och undrar ”Mamma, varför sjunger du som i tv reklamen?”
Time To Get a life?
