Fram och baktiden
En alldeles vanlig sketen Tisdag, sonen och jag diskuterar väsentligheter och oväsentligheter i vanlig ordning. Vi kom att tala om framtiden efter att först talat om ”baktiden”. Framtiden är spännande. Vad som helst kan hända. Vi kan önska, planera, fixa och trixa i all evighet. Ändå behöver det inte bli som man har tänkt sig. Framtiden kan vi aldrig veta något riktigt säkert om. Men vi vill så gärna det! Veta. Planera. Förbereda. Påverka.
Sonen säger till mig ”Jag vill bli president”. Va?! President! Min son med enormt stora framtidsplaner. Ja men visst, varför inte? Klart att han kan bli vad han vill. Varför ska jag ta det ifrån honom? Men vänta lite, om han blir president då blir jag presidentmamma, inte så illa. Inte illa alls när jag tänker efter. Oj, vad jag ska vara med och röra i de stora grytorna!
Storslagna tankar far runt i mitt blivande presidentmammahuvud: Nolltolerans mot rasism, småaktighet, maktmissbruk, kränkningar, våld, myggor, fattigdom, orättvisor, sjukomar, miljöförstöring, djurplågeri…hinner inte riktigt tänka klart när jag hör sonen utveckla sitt resonemang ” Ja, jag vill vara president som min storasyster” Vänta nu. Som storasyster? Mycket har hon åstadkommit och engagerat sig i, men att vara president har hon inte hunnit med så vitt jag vet. Något konfys frågar jag hur han menar ” Ja, som när vi var på storasysterns presidentfest, så vill jag också göra” Presidentfest? P-r-e-s-i-d-e-n-t-f-e-s-t. Jaha, nu förstår jag. Studentfest! Du vill vara student!
Långsamt går alla mina storslagna presidentmammaplaner upp i rök. Och världen blir plötsligt som den alltid har varit, med lite av varje. Både myggor, orättvisor men lite rättvisor också för den delen. Gott och blandat liksom. Får väl fortsätta att röra i de grytor jag kommer åt utan en presidentmammatitel, det går nog bra det med. Alltid kan något göras, någonstans även i det lilla. Allt gott räknas.
”SMÅ SMULOR ÄR OCKSÅ BRÖD”
