Lagom förväntan?
Fallet blir högt om ens förväntade förväntningar inte slår in. Förhoppningar som grusas till intet. Elände, besvikelse och otur. Är det bättre att undvika all form av förväntningar och förhoppningar? Bli så där lagom? Inte för segerviss, då slår det aldrig in! Inte uttala önskningar högt för någon annan, då blir det dubbel besvikelse och lite skämmigt på köpet. Inte ropa hej förrän man hoppat över den där nesliga bäcken eller var det kanske över ån? Eller ska man bara våga ta sats och slänga sig hejdlöst skrikandes HEEEJ!?
En nyårsafton serverade jag mat och dryck på en krog. Förrätt. Varmrätt. Efterrätt. Där emellan en himla massa flytande vätska av olika slag innehållande den där förrädiska procenten. Förväntningarna och förhoppningarna svävade tunga i lokalen bland alla uppklädda, glada nyårsfirare. I väntan på det magiska tolvslaget. Då kommer det att ske! Allt det där förväntade. Lycka. Skönhet. Kärlek. Pengar. Karriär. Fred på jorden?
Stegen från bordet till toaletten och tillbaka blev aningen vingligare, vilsnare, sluddrigare. Minns att jag någon timme innan tolvslaget tröstade och försökte hjälpa en väldigt uppriven man. Hans lilla guldfärgade nyårs-struthatt satt på sniskan, då han sorgset och sluddrande ber mig om hjälp. Ja, vad ska jag göra? Skulle ju servera mat och dryck, men vaddå? Det är väl ändå en speciell dag. Självklart jag ska försöka hjälpa till så gott jag kan. Få se nu, hur lagar man en ledsen mans silverfärgade salivindränkta pappersvisselpipa på bästa sätt måntro? Tejp?
Så levde vi lyckliga i alla våra dagar
